thestyleismine

Jobbig dotter jag har

haha, nejdå, hu vad illa det lät.

Men vet inte vad det är med henne idag, hon måste ha Dagis abstinens eller bara vanlig 3års trots.

Bråkar och har sig, skriker och gapar, klänger på mig och beter sig som att HON bestämmer.

Jag blir gaaaalen.

Säger man åt henne att sluta med något så skirker hon bara -ahhhhh , och ser super arg ut.

Gör dumheter heeeela tiden.

Ja imorgon blir det iallafall dagis för hennes del, trots att jag fyller år, kanske inte blir ända till halv 2 men iallafall en stund så hon får träffa sina dagis kompisar och leka av sig.

Visst sysselsätter jag henne så gott jag kan här hemma, målar och pärlar m.m men jag kan ALDRIG ersätta leken hon får med sina kompisar, det är omöjligt.

Det är jag åandrasidan glad att jag inte kan heller, hon måste ju skilja på "mammalek" och "kompislek"

Snart kommer Adam hem iallafall, så då ville hon leka lite med honom.

Skitbra inlägg, precis som jag tänker o tycker... du är min syster du :) haha.. samma värderingar och tankar.



Hon är ju barn, hon SKA INTE bestämma.. det ska du göra..ja och Adde såklart.....



Mammalek och kompislek är två skilda saker.. när mina barn leker med mig så låter jag dom styra leken.. men har jag ingen lust att leka så leker dom själva.. det skapar själövkänsla och frihet, egentänkande och främjar deras egen fantasi.



Kompislek, då måste dom lära sig attr respektera andra..



Det är sällan jag leker rollekar med mina barn.. det sköter dom så bra själva.. det skapar självständighet, grunden för social kompetens tycker jag.. jag jag jag jag jag !!



Den dagen man låter barnen bestämma och styra allt, vardagen... då är något fel ... :)

Jag hade en sån dag med Liam igår, han va helt omöjlig. Jag va så arg, så frustrerad och till slut vart jag helt matt. Kände mig värdelös och maktlös som låter en liten 2åring vinna kampen. Jag va gråtfärdig efter ca 6timmar, jag pallade inte. Han testar såklart mina gränser, men när fattar han att gränsen är nådd? Jag kan alltså höja rösten och nästintill skrika åt honom och det enda jag får tillbaka är "skrik inte i min öra mamma". Jag är inte van vid detta beteende, han är i vanliga fall hur snäll o lugn som helst.. Men igår va det som om jag umgicks med djävulen själv. Jag vet att det låter hemskt men så kände jag just då.. Tur att dessa dagar är få!