bööööhhlll

Ja gud vad Grays va spännande... och Shhiiiitt va jag bölade.
haha... lipar alltid när folk dör i filmer/serier men efter att William dog i våra armar, framör våra ögon, sakta sakta så är det inte alls på samma sätt.
Man gråter så man skakar, det gör ONT ont i hjärtat... tror/antar att det är för att man känner deras smärta (som iof bara är skådespeleri) men man tas tillbaka till den stunden, då vi satt där tillsammans i rummet på Q84.
Satt där tyst och "väntade", klappade, grät och intalade sig att man var redo, när det väl kom, när han tog sitt sista andetag och man sedan höll hans livlösa tunga kalla kropp så gjorde det såååå fruktansvärt ont i hjärtat,huvudet bröstet kroppen. Den smärtan, den hemska hemska smärtan går inte att jämnföra med något i denna värld.
Nu kom jag av mig..Grays var det ja. Men när man väl känner, och börjar skriva, så kommer det så mycket på en gång:)

Ja det va en OTROLIGT spännande, sorglig och nervpirrande säsongsavslutning och jag vet inte hur jag ska orka vänta på nästa säsong (man kan ju fuska, men inte lika kul då ju)



Kommentarer
Postat av: Therese

:(

2010-06-17 @ 13:27:37
URL: http://hedmanlindby.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0