Film tips.
Ni som inte har sett "I rymden finns inga känslor"
SE DEN!!!!
Den var verkligen jätte bra tyckte jag, och riktigt rolig:)
Helt klart en ny favvo film.
Svenska börjar tamefan bli grymma på att göra filmer, det va ju inte en dag försent om jag får säga det själv.
Är det någon av mina vänner som vill låna filmen så har jag den här hemma.
SE DEN FÖR FAAAAAAAN!!!!!
Annars går ni miste om något
En recension om filmen (googlad):
Simon (Bill Skarsgård) har Aspergers och lever slaviskt efter klockan. Hans liv är uppbyggt efter rutiner och cirklar - samt att han älskar rymden.
Simons bror Sam (Martin Wallström) är den enda som kan ta hand om Simon. Men när Sam blir dumpad av sin flickvän då hon känner att hans bror får mer uppmärksamhet än henne, ser Simon som sitt mål att snabbt hitta en ny flickvän åt Sam, så ordningen i hans liv är återställd igen.
En långfilmsdebutant med ett manus så lysande skrivet att jag inte kan bli annat än lycklig. Det tillsammans med en rollbesättning som både känns äkta och gör otroligt bra skådespelarprestationer gör att jag inte kan göra något annat än att älska I Rymden Finns Inga Känslor.
Det är sällan jag skrattat så mycket och hjärtligt år händelserna på bioduken. Scenerna är smart komponerade med små detaljer i varje scen som gör det än smartare - clownen med massa ballonger i polisbilen, eller de olika glada gubbarna som dyker upp för att beskriva folks sinnesstämning är bra exempel på detaljer som gör filmen till något mer.
För mig var det en befriande känsla med en svensk dialog som känns "på riktigt".
Inget högtravande - eller den typiska inledande "Ja, jag..." som verkligen alla manusförfattare utan insikt i hur riktigt dialog funkar använder sig av. Detta slipper vi helt i I Rymden Finns Inga Känslor.
Det är istället frågan om en fyndig dialog, utan att kännas överarbetad.
Skådespelarna känns som klippta för rollerna och samtliga levererar trovärdiga karaktärer. Speciellt Skarsgård är imponerande i sin roll som den otroligt kantiga Simon. Samtidigt som han blir komisk i sitt sätt att vara, känner man sympati för honom och hans handikapp.
Dialog, bra regi och skådespelare kommer man otroligt långt med.
Men att filmen även är välgjord med en fängslande historia och en handling som håller hela vägen ut är svårslaget. Öhman har till och med den goda smaken att förstå att en film inte behöver vara 100 till 110 minuter. Har man sagt det man vill säga med 85 så räcker det.
Det bra:
Skådespelarna. Manuset. Filmen. Detaljerna.
Det dåliga:
Inte så mycket.
85%
Simons bror Sam (Martin Wallström) är den enda som kan ta hand om Simon. Men när Sam blir dumpad av sin flickvän då hon känner att hans bror får mer uppmärksamhet än henne, ser Simon som sitt mål att snabbt hitta en ny flickvän åt Sam, så ordningen i hans liv är återställd igen.
En långfilmsdebutant med ett manus så lysande skrivet att jag inte kan bli annat än lycklig. Det tillsammans med en rollbesättning som både känns äkta och gör otroligt bra skådespelarprestationer gör att jag inte kan göra något annat än att älska I Rymden Finns Inga Känslor.
Det är sällan jag skrattat så mycket och hjärtligt år händelserna på bioduken. Scenerna är smart komponerade med små detaljer i varje scen som gör det än smartare - clownen med massa ballonger i polisbilen, eller de olika glada gubbarna som dyker upp för att beskriva folks sinnesstämning är bra exempel på detaljer som gör filmen till något mer.
För mig var det en befriande känsla med en svensk dialog som känns "på riktigt".
Inget högtravande - eller den typiska inledande "Ja, jag..." som verkligen alla manusförfattare utan insikt i hur riktigt dialog funkar använder sig av. Detta slipper vi helt i I Rymden Finns Inga Känslor.
Det är istället frågan om en fyndig dialog, utan att kännas överarbetad.
Skådespelarna känns som klippta för rollerna och samtliga levererar trovärdiga karaktärer. Speciellt Skarsgård är imponerande i sin roll som den otroligt kantiga Simon. Samtidigt som han blir komisk i sitt sätt att vara, känner man sympati för honom och hans handikapp.
Dialog, bra regi och skådespelare kommer man otroligt långt med.
Men att filmen även är välgjord med en fängslande historia och en handling som håller hela vägen ut är svårslaget. Öhman har till och med den goda smaken att förstå att en film inte behöver vara 100 till 110 minuter. Har man sagt det man vill säga med 85 så räcker det.
Det bra:
Skådespelarna. Manuset. Filmen. Detaljerna.
Det dåliga:
Inte så mycket.
85%
Kommentarer
Postat av: Ida
Så jävla bra är den!! Älskar!!!
- jag gillar inte när nån rör vid mig!
- hej! Jag är hemma!
Hahahahahaha
Postat av: Emily
jag lånar gärna :)
Postat av: Lina
Jag vill se den får man låna den?
Trackback
